1 månad och 4 dagar senare...

Än en gång: ursäkta för vår dåliga uppdatering på bloggen. Vi ska härmed ändra på den trenden.

I två veckor har vi nu undervisat på en secondary school(Nzega Day). Det är minst sagt en utmaning att alena hålla i lektioner för cirkus 80 pers. Inte kunde vi ana hur kämpigt det kan vara att vara lärare. Mycket att förbereda och stå i, men vi har kämpat och härdat. Sista skoldagen var idag eftersom de ska ha examenskrivningar de två resterande veckorna innan jullovet.

Utöver skolan har vi börjat arbeta i kyrkan här. Vi följer med prästen Jonas som färdas runt på olika ställen varje söndag. Förra söndagen fick vi följa med till en by längre bort. Kyrkan var mitt ute i ingenstans. Denna kyrka var byggt av tegelsten och plåttak(bidrag från Sverige), men saknade både fönster, dörrar och bänkar. Istället för bänkar fick de sitta på tegelstenar och på stengolvet.

De kom totalt cirka 40 personer för att lyssna till Linnea som fick äran att predika denna söndag. Dessutom var Jonas svängiga kör med som livade upp församlingen. Vi fyra tog även ton i 2 sånger, en på svenska och en på engelska; " Göm mig i dina vingar" samt "Beautiful one". Många äldre damer och många barn hade nått sig till kyrkan. Flera av dem hade trasiga kläder och schalar runt omkring sig. Dessa människor har säkerligen gått en lång väg för att nå denna kyrka. Alla vi fyra fann detta ställe som en fridfull plats som vi säkerligen kommer att återvända till fler gånger.

Även denna helg ska vi ut på kyrkoäventyr. Vi kommer att vara borta både lördag och söndag där samtliga av oss kommer att predika. Mer om detta ska får ni veta senare =)

I tisdags ägde ett frieri rum på vår veranda. Faktum är att samtliga utav oss har X antal afrikaner efter sig. En utav oss hade tillexempel två beundrare här samtidigt i förrgår. Enligt åskådarna kunde man skära i stämningen.

Förra måndagen följde vi med Exploretours för att titta på ormar hos en familj i utkanten av stan. En mycket trevlig utflykt, då vi alla är mer eller mindre ormrädda. Enligt Josse och Linnea tar sig orm in på plats ett på listan över de mest räliga djuren. Efter denna utflykt kan nog även Pauline signera denna lista. Emma tog mod till sig och höll i den största ormen av dem alla. Ormarna underhöll inte bara oss, utan de var uppenbarligen ett nöje för alla byborna. Faktum är att de tjöt och tjoade långt mer än vad vi gjorde.

Ja. Såhär i slutklämmen kan vi bara meddela att vi alla mår bra och är vid liv. Pauline och Josefin spenderade gårdagen i sängen där trötthet, yrsel och magont härjade. Men nu är vi alla på fötter igen och ser fram emot helgens vistelse. Allt gott!

P.s. Vi har hört ryktas om snö hemma i Sverige. Här är det ständigt cirka 30 grader varmt. D.s.