Senaste nytt & gammalt

Kära vänner, lärjungar, familjer, kollegor, bekanta, käraste...


Vi kan nu nästan endast skylla på att internet i tanzanias landsbyggd inte fungerar när det är något häftigt som har hänt oss, så nu kommer det bästa av det bästa från våra senaste veckor:

Vi har haft ett fantastiskt besök av en äldre dam vid namn Gun-Britt som tog oss alla med storm. Hon kallas här i trakten för mamma bråttom och mamma bärmhärtig, namn som verkligen stämmer. Hon är överallt och ständigt på väg någon annanstans men samtidigt hinner hon se och hjälpa människor. En fantastisk människa som vi fick följa i flera dagar, då vi åkte runt till olika skolor. Det kändes verkligen som att vi var med på tv, tänk er en faddergala då en sliten Micke Persbrandt står bland massa barn och ska locka pengar. Istället var vi där, omringade av flera hav med barn som ville komma nära, känna och gnugga till sig vit färg på armen. På en av skolorna kände vi alla något speciellt. En otroligt fattig skola, elevernas skoluniformer som trasor, nästan ingen hade skor och de hade plastpåsar som väskor. Men där fanns det en speciell glädje och ett hopp. När vi gav eleverna godis så neg alla och sa: Thank you madame plus ett stort vitt leende. Det gick inte annat än att smälta och en och annan tår föll från några av våra kinder. Vi bestämde oss då för att skaffa oss varsitt fadderbarn på denna skola. Rektor valde ut de föräldralösa elever som hade det tuffast och så har vi varsitt litet barn därute i skogen som har fått en speciell plats i våra hjärtan. Hjälp oss gärna att be för dem! 

Vi har även fått vara med om den stora och väldigt roliga upplevelsen att köra bil i Tanzania. Även om de har vänstertrafik så märks det inte alltid för här kör man mer bäst sida trafik. Även Linnea som är den enda av oss som inte har körkort fick mer än gärna köra och hon har nu övervägt att ta ett Tanzanianskt körkort för här handlar allt endast om pengar. Men var inte oroliga, vi kör som änglar!

Enda kortet som bruden log.

Emma var för några helger sedan på bröllop. Det var en glädjens dag även om det inte kunde tydas på bruden  som ständigt såg ledsen ut. Traditionen är nämligen sådan här att bruden inte får vara glad eftersom att hon måste gå ifrån sin familj. Men brudgummen riktigt strålade och det var lyckligt att se, det var ju ändå för honom hon kom. På vägen hem från bröllopet var de med om en nära döden upplevelse då det var ett riktigt oväder, det var mörkt och de satt i en bil utan lysen. Samtidigt var Josefin och Linnea ute på en promenad och såg blixtana slå ner runtomkring. Men vi alla lever och mår bra. Dock har Linnea haft malaria, endast en parasit i kroppen men ändå den först ut av oss som drabbats av denna eländiga sjukdom.

Vi är nu nästan endast svenskar kvar här på TPBC (tazengwa pentacostel bible collage). Alla elever har åkt hem och det känns lite sorgligt att våra nyfunna vänner har försvunnit. Men det var en fin dag under deras graduation från engelska och bibellinjen. De var så vackra i deras dräkter och familjer hade åkt långa vägar för att fira. Vi hade köpt presenter och kransar och en viss känsla av stolthet bubblade upp. Det var en riktig fest dag och lite senare på kvällen så följde vi med vår kära african father Jonas till hans pappa som är häxdoktor. Han satt i en liten hydda och kunde förutspå sjukdomar genom att saker låg på ett visst sätt och blandade ihop olika mediciner. Jonas berättade för oss om sin uppväxt och svårigheten att vara kristen och relationen med sin pappa. Han är verkligen en otrolig människa och en fantastisk gudsman vår pappa!

De senaste två veckorna har vi inte haft någon undervisning på Nzega Day för våra elever har skrivit examinations dagarna i ända. Däremot har vi ( Josefin, Linnea och Emma) som jobbar där fått övervaka när de har skrivit prov. Så vårt jobb har varit att säga till dem att inte fuska, vilket afrikanska elever är väldigt bra på att göra. De roliga är att de inte heller ser något fel med att göra det, så istället glatt fortsätter efter att man sagt till. Det var ibland en stor utmaning att övervaka närmre 90 elever och ensam svensk tjej försök verka viktig. Men nu är det över och eleverna på Nzega Day har slutat för i år. Vi kommer att sakna dem och vi är mycket stolta.

Det är mycket som är för sista gången nu såhär när december har börjat. Barnen på barnhemmet åker snart hem till sina kontaktfamiljer och förra helgen var det en stor fest på barnhemmet. Vi höll i fyrkamp med hoppa säck, dragkamp, äggsked och pricka boll. Det var jättefint att se dem ihop med sina kontaktfamiljer och de låg en viss spänning av förväntan och glädje i luften. Under flera veckor har vi tagit fem barn i taget med oss hem till Tazengwa för att de ska få bada i vår pool. Det har varit fantastiskt att se deras ansikten när de ligger i våra famnar. Blandad skräck och förtjusning till en början men när de förstår att det inte är farligt så har de riktigt släppt loss och även fast de hackat tänder inte velat gå upp. Men efteråt så har de som pricken över i:et fått varsin läsk.

Vi har under veckan förberett oss för vårat stora uppdrag över julen. Vi ska ensamma hålla i 15 predikningar under 5 dagar. Så vi har massproducerat Guds ord, vilket är en stor utmaning där det ibland har känts alltför svårt. Vi ber er därför att tänka på oss och snälla be för oss i detta.

Pauline har under veckan varit på sitt eget lilla äventyr i Arusha, där hon har hälsat på sin kära vän Moa. Vi har saknat henne här hemma och det är inte sig likt när vi inte är alla fyra. Men imorgon så ska vi förenas igen och det på ingen mindre plats än Dar es Saalam för att senare ta oss vidare till den fantastiska platsen Zanzibar. Nu blir det semester, sola, bada, massage och avkoppling. TACK!!

P.S Vi kan också meddela att telefonerna ringer, männen står på rad, gåvor ges och frierier är vardagsmat..

I have fall in love with you, I like you, I love you, I need you, You are the one for me...

P.S. P.S. Nu är det fritt fram att kommentera eftersom vi har tagit bort spärren!