vi i zanzibar

”Må den dagen komma och kanske snart; när jag kan dra mig undan till en av Oceaniens öar…”

Vi kan icke räkna alla de tillfällen i våra liv då vi på olika sätt drömt oss bort till någon fantastisk ö någonstans… Speciellt under lektionstid under vår skolgång, då världskartan är neddragen och…

Vi har nu haft en fantastisk vecka på Zanzibar, i Indiska Oceanen. Stundom har det känts som om vi varit mellan dröm och verklighet… Många gånger som att vi varit mitt i framsidan på någon Ving-katalog eller i självaste Expedition Robinsson. Vi har fått avnjuta trerätters två gånger dagligen (så ur den aspekten har det varit rätt så långt ifrån Robinsson). Hotellet vi bodde på ger vi verkligen fem poäng. Som det enda hotellet på en lång sandstrand (tänk Robinsson) hade vi inte kunnat ha det så mycket vackrare.

Hotellet ägs av en svenska, så vi kunde nu även vila från främmande språk. Det var dessutom nästan enbart svenska gäster på hotellet, vilket vi tyckte var väldigt trevligt.

På vinst och förlust gav vi oss ut en tidig morgon i hopp om att få se delfiner och kanske, kanske få snudda vid dem (ty det är väldigt sällsynt att kunna klappa dessa vilda djur så det vågade vi inte ens drömma om.) Det dröjde inte länge förrän Emma tjoade och snart hade vi alla fått se en skymt av delfiner. Vår båt guide, Mr Panda(?), berättade att alla som ser delfiner får ett långt liv, så vi var hyfsat tillfredsställda vid denna syn. Lite längre ut till havs var där en mängd båtar (och simmande människor) tillsammans med en mängd delfiner. Så fick vi också hoppa i vattnet och snabbt, snabbt simma mot delfinerna… igen och igen och igen (till viss del var det en viss delfinjakt, men det var också fantastiskt häftigt.) Vi fick se olika syner av delfinerna - under och ovanför vattnet. Och vi fick komma mycket nära dessa vilda djur och simma med dem. Denna dag gick en av våra drömmar i uppfyllelse (även om denna dröm avsvalnat en aning med åren.) Denna upplevelse delar vi tillsammans med två sydafrikaner (mamma och dotter, varav dottern mycket passande fyllde 21 denna dag) samt en fantastisk kvinna från Sverige vid namn Miriam, som är färdig läkare i februari och som jobbat i bla Tanzania under sin utbildning. Vi fortsatte sedan firandet utav 21-åriga Kristin med en extra fantastiskt fin middag på hotellet. Resterande måltider fortsatte vi alla att sitta kring detta långbord… och nu hoppas vi starkt på att kunna dela fler måltider tillsammans och detta i Sydafrika. I Mars är nämligen vi alla varmt välkomna att hälsa på dem i Sydafrika, vilket i så fall skulle betyda att ännu en dröm skulle bli sann. Så på vår önskelista såhär i juletider står bidrag till denna eventuella tripp mycket högt.

Luftfuktigheten på Zanzibar är mycket hög så vi har fått för oss att vi gång på gång slagit rekord i hur mycket man kan svettas. Dock vill vi inte klaga, vi som har minst 50 grader varmare än er i Sverige. Vi kan bara ana kylan. 

En dag begav vi oss ut på ytterliggare en båt utflykt, då vi besökte tre olika öar. Först på morgonen fick vi tillexempel vandra i en lagun för att sedan på kvällen få simma i denna lagun. Emellertid ångrar vi att vi inte lyssnade mer på lektionerna i skolan om hur det funkar med tidvatten, för detta kunde inte heller guiden förklara. Till lunch serverades vi inget mindre än hummer. Fantastiskt underbart. Denna dag bevarar vi särskilt i våra hjärtan och vi kommer bergis att längta tillbaka till den under kommande frusna dagar som vi i framtiden kommer att tillbringa i Sverige…

Ett par dagar spenderade vi i Stone Town - typ som gamla stan i Stockholm - fast med dubbelt så smala gränder. Här shoppade vi, mer eller mindre, som galningar. Josse tar dock priset. Men nu sägs det att hon shoppat klart alla gåvor som hon vill ha med sig till Sverige. Och det gäller faktiskt att passa på. I Nzega där vi bor finns det nämligen inte mycket att hänga i julgranen. Linnea har tillexempel på två månader i klädväg endast handlat ett halvt lakan (andra halvan äger Emma och de båda använder detta som en kjol). Mest troligen har vistelsen i Stowntown stillat vår klädpanik både för jul och nyår. Som tur är bär vi med oss mer än materia från denna stadsdel. Vi besökte nämligen den före detta slavmarknaden där hela slavhandeln på 1800-talet utgick ifrån. På denna plats finnes numera en anglikansk kyrka på Mr Livingstones initiativ.

I måndags påbörjade vi så den långa färden mot Nzega. Vi var tvungna att ta den snabba färjan tillbaka, vilket skapade viss oro i gruppen. Emma, Josse och Linnea hade nämligen en rälig tur till Zanzibar med den långsamma färjan. Människor överallt som låg huller om buller så det var omöjligt att inte kliva på och även tusentals pipande kycklingar, för att nämna något. Nu tror vi att vi kanske kanske kan ana lite mer hur immigrationen till Amerika var. Men vilket lyft Kilimanjaro, den snabba båten, innebar. Även bussresan dagen därpå från Dar Es Salam till Nzega var mycket skönare än då vi förra söndagen åkte från Nzega till Dar. Det är sannerligen stor skillnad att sitta längst fram eller längst bak i bussen. Efter en hel dag med en mängd hopp i luften på grund utav alla väggupp kunde somliga utav oss inte undvika att skrika AJ. Skumpa rumpa var det JA. Dock var vi lyckligt lottade som ens kom med den där bussen till Dar Es Salam förra söndagen. Faktum är att vi är dem enda av alla som stod och väntade i Nzega som kom med, övriga fick gå hem och ta nästa buss som gick dagen därpå. Detta eftersom att bussen ifråga tagit en genväg och skippat att plocka upp alla oss i Nzega… Tack vare vår fantastiska handledare Mathilda fick vi efter några timmar eskorteras i en taxi en bit bort för att sen bortom allas åsyn få kliva in i en buss som skulle till Dar. Folket här är tydligen mycket flexibla, men för oss som hade hotell och taxi bokningar var det mycket bra att i alla fall få resa på den dag vi planerat.

I-gårkväll hade vi avskedsmiddag för Johanna som nu är på väg till Sverige (just nu väntar hon, om allt gått väl, i Nairobi för att inatt få flyga norrut.)  Det var sorligt att ta farväl och vi kommer att sakna henne. Vi reste tillsammans den 8:e oktober från Arlanda så vi har delat mycket.... samma toalett, bott i samma hus... också sist men inte minst veckan på Zanzibar, som blev en underbar final.

Må vi nu vara fyllda utav kraft och inspiration att fortsätta med jul-prediko-förbredelserna, för på måndag ger vi oss av igen på en veckas jul äventyr/firande – nu norrut mot Victoriasjön. Vi vädjar om fortsatt förbön för dessa fem dagar vi skall predika (22-26 december) samtidigt vi vill hjärtligen tacka för alla böner ni bett och all omtanke och alla kommentarer. Det värmer våra hjärtan.

Varma kramar till er alla

 Och längst till höger skymtar ni ett av det halva lakanet.